merforpengarna.blogg.se

Det var en gång en familj som skulle ut i skogen och hugga ner en gran för att ta in och pynta fint till jul.

Familjen väntade tills det blev mörkt och packade sedan in sig i bilen.

Körde en liten bit ut i intet och parkerade i en mötesplatsficka.

Det var mörkt, kallt och ödsligt.

Dom behöll lyset på och spanade in i en dunge av gran.

Här blir bra tänkte dom.

Mannen i alldeles förstora stövlar plockade med sig yxan, ficklampan och den lilla flickan medan kvinnan och den stora flickan satt kvar i bilen, beredda att slå av helljuset för eventuella förbipasserande bilar.

Mannen kvistade iväg, likt en tjuv, hög på adrenalin.

Den lilla flickan försökte hänga med över bergsknallar, hala mosspartier och rötter.

Efter ett flertal halkningar och ramlingar med en pappa som stressat sa: Upp med dig nu! gav den lilla flickan upp och kom smutsig och sorgsen tillbaka till bilen.

Nu var det 3 st töser som höll vakt.

Mannen försvann in i skogen, fokuserad på sitt mål.

Ingenting kunde gå fel nu, allt var planerat, in i minsta detalj.

Töserna satt på spänn med många frågor som gick runt.

Hade någonting gått fel, varför tog det sådan tid, hade han huggit av någon kroppsdel, hade han gått vilse???

Det var mörkt, ödsligt, tyst och stilla.

2 st bilar passerade förbi, som en gäng kriminella kanade töserna längre ner i bilen för att inte synas.

För att inte bli upptäckta.

Sedan snabbt upp igen för att hålla vakt, slå på hellyset och titta efter mannen.

Så plötsligt, från dungen kommer han fram, ut i hellyset, ut ur skogen.

Han småspringer med granen i släp.

Hoppar ner för den lilla bergsknallen och ilar mot bilen.

Då händer det, det som inte får hända.

En bil kommer, lyser upp hela området och kör mot brottsplatsen snabbare än önskat.

Mannen kastar bytet (granen) i diket, kämpar sig upp för bergsknallen i sina förstora stövlar.

Halkar ner och försöker igen, kommer upp, pausar, tittar på bilen som snart är framme med skräck i blicken och kastar sig tillbaka in i dungen av gran.

Kastar sig för sitt liv, utan en enda tanke på vart han ska landa.

Bara han inte blir upptäckt.

Bilen som förmodligen inte har sett någonting alls åker stillsamt förbi och försvinner bortom kurvan och allt blir stilla och mörkt igen.

Nu gör mannen ett nytt försök, denna gång mer hysteriskt.

Hoppar tillbaka ner på vägen.

Tar upp granen i ett fast grepp.

Väser åt familjen att sätta på sig bälten.

Öppnar bagageluckan, fäller ett säte och kastar in granen.

Plötsligt har inte kvinnan någon plats i bilen längre utan får kasta sig ner på golvet i framsätet, får nätt och jämnt igen bildörren och färdas likt en hund hela vägen hem.

Mannen rivstartar bilen och gasar från brottsplatsen.

Nu är allt lugnt, dom gjorde det, dom klarade det, dom har en gran.

Familjen fnissar lite i bilen på vägen hem, pratar om spänningen, om hur mannen ramlat och kastat sig in i dungen.

Allt känns spännande och roligt tills mannen frågar: Var det någon som plockade in yxan och ficklampan i bilen?