Beröm
Idag efter jobbet åkte jag för att shoppa lite med min stora tjej som ville köpa en present till sin mormor som fyller år på måndag men som ska firas imorgon.
När jag kommer in i en butik, tittar butikstjejen på mig, en ung snygg, cool brud med långt mörkt hår och vackra ögon.
Så säger hon: "-Hej, va fantastiskt fin du är i ditt hårband"
Det gjorde mig verkligen glad och jag log och sa: "-tack snälla."
Tänk vad lite, kan göra så mycket.
Att en främmande människa känner någonting för en annan främmande människa och faktiskt öppnar sin mun och berättar det.
Det tog ungefär 5 sek för henne och hon gjorde av med en micro% av sin energi på det.
Inte krävande överhuvudtaget men det gav så fantastisk mycket till mig.
Jag är asgrym på att berätta när jag känner någonting positivt om en annan människa.
Jag kastar ur mig komplimanger hej vilt när jag är i nuet och ser det.
Självklart är jag ibland för upptagen med mig själv, att jag glömmer bort, men jag försöker att påminna mig själv om det ofta och aldrig någonsin har jag fått en sur min tillbaka när jag har uppmärksammat.
Tänk om alla stannade upp iaf en gång varje dag, tittade upp från sina egna stressade liv och såg andra människor, främmande människor.
Såg dom, uppmärksammade dom och kommenterade det.
Då skulle det bli väldigt många fler leenden på människors läppar under ett år.
Tänk va många människor det finns där ute som verkligen skulle behöva höra en fin sak om sig själva.
Och när det är din tur att få uppmärksamheten kom ihåg att säga TACK och inte komma med någon onödig förklaring om att tröjan var på rea eller att den fina mössan egentligen beror på en "bad hair day"

Du skriver så fint, tänk om alla, iaf. En del, kunde tänka som Du, jag skall göra så gott jag kan! Kram, vi ses i morgon, lördag!