Splittrad
Idag är en sådan där dag när det kryper i hela kroppen.
När man inte vet varken ut eller in. När man vill skrika från toppen av en klippa men samtidigt krypa ihop och vara liten, liten.
Idag vill jag så mycket.
Jag vill ligga på en strand i Dubai men samtidigt dra på mig overall och bygga snölyktor.
Jag vill ha höstlov med mina barn men samtidigt bära portfölj på väg till ett viktigt möte.
Jag vill springa en mil men samtidigt krypa upp i soffan med en kopp tea.
Jag vill förändra men samtidigt ligga på golvet och läsa en skvallertidning.
Jag vill göra en pannkakstårta men samtidigt beställa hem sushi.
Jag vill vara kreativ men samtidigt inte tänka alls.
Jag vill cluba på Ibiza men samtidigt spendera timmar i skogen.
Jag vill göra mig osynlig och inte besvära någon men samtidigt ta massvis med plats på en scen.
Jag vill spendera eftermiddagen i stan och ljuga ihop historier om människor men samtidigt sitta på en klippa och känna livet.
Jag vill se allt med nytt ljus men samtidigt inte titta alls.
När man vill så här mycket är det lätt att det inte blir någonting alls. Att man inte bestämmer något, utan låter det fortsätta krypa i hela kroppen och låter en dag passera förbi.
En sådan dag är det Idag.
