merforpengarna.blogg.se

MIn tisdag morgon på jobbet började som vanligt.

Jag satte på kaffe, sa godmorgon till några tidiga kollegor och satte på datorn.

Ingenting märkvärdigt.

Ingenting exceptionellt.

Jag jobbade på, likt en robot framför datorn.

Knapp, klipper, klippklapp... Tangenter trycks ner och bildar ord och sifferkombinationer.

Som vanligt på tisdagar kommer det 2 trevliga personer och hämtar vårt returpapper.

Dessa gulliga människor går alltid runt och samlar in papper från våra korgar vid skrivbordet istället för att bara tömma vår stora insamlingshink.

Säkert för att ge extra service men säkert lika mycket för att få sig några trevliga "-god morgon" "-tack" och leenden.

Den här morgonen gick dom runt som vanligt.

Jag sa "-god morgon" som vanligt.

Sa "-tack snälla" som vanligt.

Men när denna ena person ställde tillbaka min korg under mitt skrivbord tittade han på mig, log och sa:

Jag blev glad, lite förvånad, sträckte på hela kroppen, slänge upp armarna i luften och kände att jag nästan ropade ut "-Det känns fantastiskt"

Vi skrattade.

En sån fantastisk början på denna dag.

Som en enda kommentar är anledningn till.